Igår väcktes jag av samtal från husvärden som undrade om jag var hemma, och det var jag ju. En halvtimme senare så kom han och en till hit och mätte fukt i köket och sa att de skulle börja uppe för att ta reda på vart det kommer från. Gubbarna undrade om jag skulle vara hemma och jag sa att jag inte visste och att jag ville att de skulle ringa innan de eventuellt skulle hit så jag skulle hinna frakta bort Majsan.

Jag ringde Richard och frågade om Cajan var klar och det var han Försökte få tag i MrT och fick inget svar. Ringde Mamma och frågade om hon hade cash och det hade hon så jag slapp allafall stå i centrum och ta ut stålars.

Mitt upp i allt detta med vattenläckage, som ingen begriper var det kommer ifrån, försöka få tag på MrT och skriva handlingslista så ringer försäkringskassan! Jag trodde det var gubbarna med vattengrejset som ringde så jag blev lite förvånad, minst sagt. Hon som ringde verkade allafall vara min handläggare. Mycket frågor ställde hon och när jag sen var tvungen att berätta om min situation så bröt jag ihop, så pinsamt när det är i telefon och jag inte kan prata liksom. Hon berättade hur allt ska gå till och alla turer runt mitt ärende, det verkade enormt många steg och krångligt så jag la det inte på minnet. Det som var absolut mest positivt var att hon sa att man visst kan prova att plugga även om man är sjuk, så nu kanske jag kan prova på det. Men som sagt, det är svårt att förklara för en person man aldrig pratat med förr och som man inte vet vem det är och om man kan lita på, såna grejer som att jag inte klarar att gå till affären är jävligt jobbigt och lite pinsamt att berätta. Likaså att jag får ångest när jag ska ner i tvättstugan och att jag har väldigt svårt att åka tunnelbana. Detta är bara en bråkdel av alla jobbiga situationer som jag utsätts för så fort jag lämnar mitt hem. Att jag dessutom har ont i händer och axlar gör ju inte saken bättre och när jag är i en dålig period så blir ju dessutom den värken värre. Jaja, hoppas att hon förstod mig. Känns ju bra att ha en handläggare allafall!

När klockan var strax efter två så fick jag äntligen tag på MrT, han hade sovit tills då Vi bestämde träff hemma hos Mamma eftersom jag skulle lämna tillbaka bilen och dessutom hämta stålars. Sen åkte vi iväg, jag frågade vad han skulle göra igår och om vi skulle sexa lite, vi sa att vi hörs sen. När jag kom hem så märkte jag att jag orkade inte något mer. Jag var helt knäckt och hade grymt ont i huvudet. Det blev en tablett och vilning på soffan.

Cajan mår bra och har numera en jäkligt fin baklucka

föregående dag		nästa dag