Jag hittar ju inte till djursjukhuset men jag vet att syrran gör det så jag ringde henne. Hon hörde att det var nåt även fast jag försökte kamouflera mig och låta vanlig, hon störtade hit direkt. Jag började titta om det fanns nåt annat djursjukhus och då hittade jag Södra Djursjukhuset. Ringde dit och där förstod den som svarade att jag inte ville att Majsan skulle behöva sitta där och vänta i massa timmar och att det just när jag ringde endast var två patienter före och att jag när jag kom skulle få veta om läget ändrat sig till fyra timmars väntan.

Jag ringde Mamma och säkrade upp med pengar och sen åkte vi iväg. När vi kom till Mamma för att hämta pengar så bestämde sig Mamma för att följa med. Vi kom nästan rätt på en gång

När jag står och anmäler mig i receptionen så känns det bra. Sen får vi sitta ner och vänta, efter en väldigt kort väntan så ropas Majsan upp och vi får gå in och träffa doktorn. Jag får sitta och berätta allt ännu en gång och veterinären säger det som jag trott, att det troligen är nånting som fastnat i tarmen. Direkt in på röntgen och där fick vi vänta kanske en fem-tio minuter och så kommer sköterskan. Majsan var ju så himla slut så det skulle gå att röntga utan att söva. Ha! Syrran fick komma in i röntgenrummet och hjälpa till att hålla i henne. Jag har nog aldrig känt mig så elak mot Majsan som då Majsan var allafall jätteduktig och morrade och fräste på sköterskan men gnällde bara lite när syrran och jag höll i henne.

Bilderna visade att nånting inte var bra i tarmarna. Majsan ska stanna där över natten. Innan vi lämnade så frågade jag veterinären om hon kommer att dö och hon svarade att symptomen inte var dödliga. Så nu sitter jag hemma och väntar på att sjukhuset ska ringa och antingen säga att de måste operera eller så att jag kan hämta. Såhär mycket har jag inte grinat på länge