Jag har nu insett att min feber och förkylning här nyss bara var en föraning om vad som komma skulle.

Söndageftermiddag, när jag skjutsat hem MrT, slocknade jag på soffan. Som att blåsa ut ett ljus. Vaknade igår och hade massor med feber och ont i kroppen. Självklart så var mina Ibumetin slut och jag hade inte heller några andra febernedsättnade piller hemma, som tur är så har jag världens bästaste syrra som på eftermiddagen kom hit med ett paket Ibumetin. Tjugo minuter efter att jag tagit tabletten kunde jag gå runt min lägenhet utan att se ut som en fällkniv, tabletter är knark!

Tog en till tablett på kvällen för att få sova. Vaknade idag med minst lika hög feber och om möjligt ännu ondare i kroppen. Då tänkte jag att jag kanske skulle låta febern febra ut sig, halv tolv gav jag upp och tog en tablett. En halvtimme efter tabletten så åt jag en rostad macka med ägg och sill på, helt otroligt hur mycket Ibumetinen faktiskt hjälper.

Pratade med syrran och efter samtalet skulle jag försöka duscha. Gick till badrummet, pinkade, fick jätteont i hela kroppen, la mig på soffan och somnade i flera timmar.

Imorse fick jag dessutom ringa tandläkaren för att boka om min tid, kände att det där med att ligga i tandläkarstol med massa grejer i munnen inte går bra när näsan rinner i 180. Så nu har jag ny tid och hoppas att jag är frisk då!

Dagen fortsatte med att näsan rann ännu mer, ungefär en hushållspappersrulle har gått åt till snytpapper. Gick runt i lägenheten en hel del, jag upptäckte att det blev lättare att snyta sig när man rörde på sig. Tyvärr så orkade inte min kropp med rörelse speciellt mycket utan mellan varje varv runt lägenheten var jag tvungen att vila i minst tio minuter.

Jag vill inte vara med längre!

citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008