Det där om att vi inte hade några åtaganden igår var faktiskt inte helt sant. Mitt åtagande var att hämta ved. Hade jag vetat det jag vet nu hade jag frånsagt mig den uppgiften.

Första två vändorna går fint. Däremot den tredje och sista vändan borde jag verkligen ha skippat. Eftersom det är en meter snö ute så är det lite pulsande och så till vedboden. In och plockade i ved i lådan jag bar med och sen ut. Jag tog det lugners eftersom det var lite halt utanför. Då händer det! Katastrofen! Jag halkar och störtar handlöst med vedlåda och mig själv rakt ut i snödrivan, jag hör att det sprakar till i knät och det gör helvetiskt ont. Det gör så ont att jag bara skriker rakt ut och tårarna sprutar.

Sen försöker jag då ta mig upp, det bara går inte! Det gör så ont att minsta rörelse gör att jag bara skriker, nästan så att blinka gör ont! Mitt i allt det onda kommer jag på att jag nog har mobilen i fickan, och, som tur var, så hade jag det. Ringer in till syrran, som satt i köket inne och ber om hjälp. Hon och Iza kommer ut till vedboden och får nog en chock. Syrran säger att min fot sitter fast under vedboden och att jag måste försöka dra loss den, jag tvärvägrar och tänker aldrig mer röra mig ur fläcken. Då ska hon ringa ambulans, men det kändes lite pinsamt tyckte jag och avvärjde det.

Exakt hur jag bar mig åt för att komma därifrån vet jag inte. Jag vet att syrran försökte plocka bort veden, jag ramlade ju rakt på hela den lådan liksom, och efter det så gapskrek jag och slet med min fot och på nåt sätt så kom den loss!

Nu kan man ju tro att allt jobbigt var över när foten var loss, det är ju bara det att det är väl en hundra meter från vedboden och in i huset. Den vägen med ett ben som gör ont bara man tittar på det känns enormt låååååång kan jag upplysa. På nåt sätt så lyckades vi ta oss in till slut och jag trodde att lite vila skulle göra susen, det blev inte så utan vi har tillbringat dagen med att försöka få tag i vård på landet, något som inte är helt lätt. Vi tog beslutet att åka till akuten i Östersund, enda akuten i hela Jämtland/Härjedalen. Eftersom vi hade Iza med oss så fick vi kalla in akut hundvakt, men det gick bra. En lycklig Iza fick gå på prommis i Östersund och sen när hon kom hem till hundens bästa vän så fick hon två portioner med ris och korv.

Efter två och en halv timme på akuten gav vi upp och frågade om jag kunde få ett par kryckor så vi kunde åka hem, det fick vi och sen åkte vi och hämtade hunden och hemfärd. Hemfärden, många mil blir det, sådär en 8 stycken, gick bra trots att det blivit både sämre väglag och mörkt. När jag kom upp till tvrummet och skulle se Mellon var jag väldigt lycklig över att kunna sitta i soffan istället för på akuten faktiskt.

I Mellon så blev det ju bara fel låtar som gick vidare, förutom Nordman!!! Alltså Carola åkte ut i första omgången och det var det som kändes som det rättaste på hela programmet!!!!

citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008