Måndag

Idag var det då dags för en ny dust med den svenska vården. Jag hade taktiken klar. Närakuten och röntga där. Taktiken gick hem ända tills jag får en remiss till Huddinge Sjukhus och är tvungen att sitta där och vänta i tre timmar. Till råga på allt så får jag studenter som undersöker och sen står med läkaren, det hade ju varit perfekt med en panikångestattack mitt i allt liksom.

Diagnosen var att inre ledband nog inte mådde så himla bra. Det hela slutade med att jag nu har en ortros över hela benet, det innebär att det är metall/plast-skenor på båda sidor om benet och att dessa spänns ihop med hjälp av kardborreband. Direkt när ortopedteknikern hade monterat fast den så kändes det bättre och framtiden ser nu lite ljusare ut.

Alla aktiviteter man har för sig i ett hem är inte helt självklara längre. Ta mattallriken från köket till bordet är tillexempel inte att tänka på utan jag får sitta och äta vid diskbänken. När posten kommer så landar den på golvet, det är inte helt lätt att plocka upp den. Att ta en dusch är ett helt projekt, jag kan inte kliva ner i badkaret utan får stå utanför på golvet. Strumpor är ett jäkla otyg både svåra att få av och om möjligt ännu krångligare att få på.

När allt det här med vårdinrättningarna var över så ringde jag lilla Mamma och berättade vad som hänt. Vi bestämde att inte säga nåt till henne förräns det var klart med läkare och så, man vill ju inte oroa Mamma i onödan. Men Mamma blev nog lite chockad ändå och fällde en tår, jag sa att hon inte ska oroa sig och hon kontrade med att man alltid oroar sig för sina ungar oavsett ålder. Sen pratade syrran med henne och då var hon vid gott mod och vi konstaterade att chocken nog lagt sig.

Efter denna resa kan jag konstatera att jag har världens bästaste syrra!!!



citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

"För att komma till Gud måste man åka rymdskepp. Sedan tar man till höger på Vintergatan och till vänster i första rondellen. Då kommer man till Guds hus."
Henrik, 8 år
"Jag tror inte det finns några fartgränser på Vintergatan."
Jonas, 8 år
"Det enda man måste passa sig för när man kör på Vintergatan är stjärnor. De svävar runt och uppför sig som lampor."
Philip, 7 år

föregående dag
nästa dag


© Luran 2008