Jag har så söta kompisar!

Igår fick jag frågan om hur det gått i skolan och jag hade ju inte varit där eftersom jag går onsdag, torsdag och fredag. Hur det går? Hm, jag tycker det är apjobbigt! Två timmar tre dagar i rad gör att jag är nästan helt knäckt, men jag tror det kommer bli bättre. Tänk vad skönt att kunna säga det till någon som inte ifrågasätter er det utan förstår att det kan vara så!

De flesta människor brukar komma med råd om hur jag ska göra för att det ska bli bättre. Jag tror inte att någon som inte varit i situationen kan förstå riktigt, tyvärr. De som kommer med råd vill bara väl men det blir så fel.

Vissa säger: Ryck upp dig! Du är bara ovan att ha ett schema. Ja, jag kan hålla med om att jag är ovan att ha schema men nu har jag ändå gått ganska länge och det är fortfarande superjobbigt. Bara det här att jag nu måste börja åka buss till skolan känns precis jättejobbigt.

Då är det väldigt skönt att kunna få höra från en kompis: ja jag känner till dom där tipsarna men vet det är inte så enkelt...saker och ting är skitjobbiga och det måste de få vara...ibland uteblir man och det sista man behöver höra då är var var du?

Jäjä, jag kämpar på så gott jag kan!

Jag har börjat virka lite igen. Från början hade jag tänkt göra grytlappar och handdukar men så ombestämde jag mig och nu håller jag på att göra ett överkast/filt. Det kommer ta tid och det kommer att bli förjäkla dyrt men det är skönt att hålla på med nåt som gör att jag koncentrerar mig bara på det och inte blir så himla splittrad. Såhär ser det ut just nu:

Två kompisar har sett bilden, båda killar. Båda tyckte det såg fint ut! Jag blir så glad! En av killarna har dessutom haft en mormor som virkade en hel massa överkast och tyckte ändå det var fint!

Kommentarer till ovanstående, eller annat, kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009