Igår så fick jag ännu lite mer att tänka på. Jag pratade med Edna. Hon och jag har för en himla massa år sen jobbat tillsammans i chokladfabriken och sen fick vi sparken. Inte bara vi utan typ 130 pers fick sparken och det var inte helt enligt reglerna. Eftersom det inte var enligt regler så hamnade det hela i Arbetsdomstolen, där tar det tid vill jag mena!

Edna har ringt våra fackliga representanter i chokladfabriken för att hör hur det går med vårt ärende i AD. Ingen verkar veta nånting om det, det enda de säger är att vi måste vara kvar i facket för att eventuellt kunna få nån ersättning framöver.

Jamen alltså, vi fick sparken sista gången typ 2004, hur jävla lång tid kan ett ärende ta egentligen????

När jag och Edna pratade så ringde Lund. Jag hade inte riktigt tid utan sa att jag skulle ringa henne snarast. Jaha, där är det upptaget, så upptaget att jag faktiskt skickar ett sms. Får svaret att snart. En ny lärdom, Lund har enormt långa snartar!!!

I en halvtimme, drygt, försökte jag ringa Lund. I min värld är en halvtimme faktiskt flera snartar, men inte i Lunds värld, det var sååå upptaget!

Planen jag och Edna hade var att jag skulle fråga Lund, som jobbat fackligt i chokladfabriken, om det finns nån regel om att vi måste vara kvar i Livs (facket) under hela utredningstiden i AD för att vara berättigad till eventuell ersättning. Edna har fått nytt jobb och behöver gå över till annat fackförbund för att kunna få någon hjälp från fackligt håll på nya jobbet. Och säkert inte bara hon utan en helt massa andra av de över 100 pers som fick sparken 2004.

Till slut så svarade Lund, efter en himlans massa straxar. Hon tyckte att det borde funka som vi hade trott att det skulle funka, det vill säga, att det som gäller är att vi var med i Livs när det hände och inte att vi måste vara med till ärendet är klart i AD.

Edna och jag kom överens om att hon ska ringa till en av de jurister som jobbar med ärendet. Ja, hade jag varit frisk och i form så hade jag ju ringt själv och skrikit.

Härreguuud!!! Hur länge ska detta pågå egentligen????

För säkerhets skull så fick jag Vårdguiden i brevlådan och började läsa den, japps, toalektyr som vanligt, och hittade en mycket intressant artikel som jag kände att Kattis behövde läsa. Jag trodde att hon fått Vårdguiden men det hade hon inte. Då hade jag knölat ner min Vårdguide i sopen. Upp med tidningen och scanna in artikeln för att skicka till Kattis. Tur att sånt inte kräver så mycket av själva hjärnan, för hade det gjort det hade förmodligen min hjärna kollapsat efter allt det här med facket.

Idag hade jag fortfarande tankarna på det här när jag vaknade. Men, under dagen så fick jag helt nya tankar, min nya behandlingsansvariga ringde upp mig. Vi ska träffas nästa år. Jag berättade för henne, denna gång är det en hon, att jag är lite rädd för henne i och med mina erfarenheter av den gamla BA-människan. Hon sa att hon inte är farlig. Så, nu får vi se hur det går med det hela.

Men som syrran sa, vad som helst är ju bättre än den gamla BA, och rent statistiskt så borde jag inte få en till som är så konstig som han.

Nu ska jag göra mig klar för att åka till Cam och titta på Idol!

Kommentarer till ovanstående, eller annat, kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009