Igår hade jag ett seriöst samtal med en gammal kompis. Han säger att han lider av ångest. Sånt är allvarligt. Det han upplevt är att han tycker det är superjobbigt när det är mycket folk.

Igår kom det fram att det händer en gång av 50 och att det alltid är alkohol inblandat.

En gång av 50 tycker jag hör till livet. Alla kan ju bli lite upprörda när det är mycket folk och det är folk som uppför sig lite konstigt. Jag var tvungen att ringa Cam för att fråga om jag var helt konstig som tyckte så men jag fick veta att jag nog var helt normal som tycker att min kompis är normal.

Mitt råd till kompis var att sluta med alkohol. Det hävdar han att han inte kan göra för då förlorar han hela sitt sociala liv. Jag frågade Cam igen. Hon säger: Jaa du, då förlorar alla kvinnor sitt sociala liv under graviditeten när de är tvångsnykterister i så fall.

Jag som själv kämpar med ångest och panikångest blir lite fundersam när min kompis säger som han gör. Jag vet att han aldrig skulle säga det om det inte var ett problem och samtidigt så tycker jag att han inte har nåt problem.

Kompisen är väldigt envis av sig och har alltid varit det. Han upplever att han har problem. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga. Jag försökte säga till honom att han är normal som upplever sånt en gång av 50, men det gick han inte med på att han var.

Tänk om kompisen söker hjälp för sin ångest och säger att det händer en gång av 50, jag tror inte att han får nån speciell hjälp då tyvärr. Jag försökte förklara att han borde vara superglad att det funkar jättebra 49 gånger av 50 men det spelade ingen roll.

Men när jag tänker tillbaka på alla år vi varit vänner så känner jag att han nog alltid varit lite speciell. Eller speciell, mer åt depphållet. Han ska ta livet av sig och det har inte hänt en gång utan många. Nån form av hjälp behöver ju killen. Jag hoppas att han söker hjälp och får den hjälp han behöver!

Livet är fasen inte lätt!

En betydligt roligare sak kom från en annan kompis. Hon har varit gift och vägrat ta tillbaka sitt eget namn när de skilde sig. Nu äääntligen heter hon som hon heter igen!!!

Och tänk vad det värmer i hjärtat när man två på natten får ett sms där det står: Jag älskar dej på avstånd. hajjar du? /Norrland. Trots att det var mitt i natten så var jag tvungen att svara: Jo, desamma. Kram.
Ja, du och jag Norrland!

Kommentarer till ovanstående, eller annat, kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009