Idag fick jag och syrran ett uppdrag, att lämna in Cajan på verkstan. Ett uppdrag som låter lätt men som inte var så himla lätt ändå. Först så skulle vi hämta Cajan som enligt uppgift stod hemma hos systersonen. Vi letade och letade men hittade ingen Caja så vi fick ringa och fråga vart han höll hus.

När vi sedan så småningom kom till verkstan så säger jag att vi är här med Cajan, jaha almeran säger han i kassan. Systersonen hade fått prisuppgifter på både 1500 och på 3000 så vi frågade vad det egentligen skulle kosta. Inte helt lätt att få svar på det när vi inte visste exakt vad som var fel enligt besiktningsprotokollet. Systersonen på jobb, flickvännen inte hemma, papprena i deras lägenhet. Vi ringde och frågade om systersonen möjligen hade en aning om vad som stod på det inlåsta pappret, nja, det hade han väl inte men han trodde att flickvännen snart skulle vara hemma, just då ringer flickvännen till honom så han svarar och frågar och där stod vi på verkstan och väntade på telefon.

Känns väl som att personalen och övriga kunder inte alls tyckte vi var förvirrade.

Tillslut så kunde vi lämna verkstaden och åka mot scanningaffären. Där skulle jag ha lim. Inte klokt vad dyrt det är med sånt! Till slut så hittade vi något som verkade bra för ändamålet, en hundring för lite lim liksom, helt sjukt ju!!!

Jag blev kanske extra sur på dyrt lim för att jag hade så himla ont i fotknölen. Hittills har jag struttat omkring i gymnastikskor men sen så tyckte jag att det var så kallt så jag försökte få på mig mina taxivärdinnestövlar, ett par enormt fula och enormt stora och enormt varma saker att ha på fötterna. Jag kom ner så bra i dom men efter ett tag så började jag få ont i fotknölarna, jag hade ju lyckats klämma ner skenorna och allt inuti skaftet och trodde att det skulle vara tillräckligt stort, men icke. Så hädanefter blir det träningsskorna eller så ger jag faan i att gå ut helt enkelt!!!

citat från "gamla tanter lägger inte ägg":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008