Min axel, jag säger bara min axel! När det inte går att sitta, ligga eller stå blir det faktiskt lite lätt panikkänsla.

Till råga på allt så märker jag att Misen har ringt, både på mobilen och hem. På hemtelefonen fanns ett, hmm, hur ska jag säga, typiskt Misen-meddelande. Det hon ville var att vi skulle ha sällis på gymet, nåt som igår var helt omöjligt för mig. När jag på kvällen hörde hennes meddelande så fick jag ju dåligt samvete över att jag inte meddelat mig om hur jag låg till.

Jäjä, shit happens!

Nåt som var ännu mindre bra var att jag inte kunnat frakta ner min isärskruvade garderob till soprummet. Här i veckan ska hallen vara tom för att de ska komma och installera bredband. Jag känner att jag inte kommer ha en tom hall när den personalen anländer, men jag får väl helt enkelt säga som det är, jag har inte kunnat flytta på saker.

Idag har största projektet varit att duscha och tvätta håret. Duschen gick rätt bra men hårtvätten fick jag skippa. Att ha händerna ovanför huvudet gillas inte alls av min axel.

Däremot så gick det finemangers att scanna in papper och skriva ut! Nu har jag i två månader varit på väg att fylla i papper till facket och nu ligger faktiskt de papprena i kuvert och bara väntar på frimärke. Det där med frimärke brukar vara himla svårt men jag hoppas att jag kommer få brevet på lådan innan veckan är slut!

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2009