Igår ringde jag till bredbandskillarna. Fick veta att dom varit här och knackat på med ingen hade öppnat. Jag var faktiskt hemma precis heeela tiden!!! Dumma!!! Nu kommer dom tydligen tillbaka om tre veckor eller nåt för att göra om det hela. Aj lööööv to wait!!!

Idag var det dags för besök hos behandlingsansvarig pysselkille.

Jag vet inte hur många gånger jag kontrollerat tiden i filofaxen både igår och idag, helt sjukt många! I tid kom jag dit i allafall. När jag väl var där så höll jag på att få panik, först när jag kom till kassan så skulle jag få frikort och jag tyckte det tog en evighet för tanten att göra iordning det och självklart så tittade alla i hela väntrummet på mig och undrade varför det tog så lång tid. Nu gjorde alla säkert inte det men det var så det kändes.

För säkerhets skull så var det massor med folk i väntrummet och dessutom en liten unge som sprang fram och tillbaka hela tiden. Som om inte det var nog så kom en städare med skurmaskin dit och förde lite liv också. Just då så kände jag att ångestskolan faktiskt har lärt mig lite, jag andades och kände i och för sig att jag ville gå därifrån men det kändes inte som att jag skulle få en hjärtattack. Och det viktigaste, jag stannade kvar!

När jag kommer in till strösselhjärnan så är jag alltså inte helt i balans och jag var dessutom rätt svettig. Jag sa till honom vad som hänt så att han skulle veta. Då har han intagit en helt annan ställning. Istället för som förut fråga hur det går och sånt så säger han att läkaren som jag nyss träffat ska sluta och att jag ska ta alla frågor om mitt mående med läkaren.

Förut så har han svarat på medicinfrågor. Sen jag träffade läkaren så vet jag att hans svar inte varit speciellt bra men eftersom jag inte vetat läkarens åsikt förut så har jag inte reagerat över det. Han kommer inte hjälpa mig med f-kassan för att en rehabilitering inte är aktuell just nu. Sen så säger han att han inte kommer hjälpa till sen heller för då kommer jag må bättre eftersom jag nu håller på att byta medicin.

Mitt medicinbyte har pågått i snart fyra veckor och är inte klart förräns om dryga fyra veckor till. Det känns skitfint att läkaren hinner sluta innan allt är klart och att jag ska få en ny läkare. När jag sa det till strösselhjärnan så sa han att jag borde söka vård privat.

I stort sett så fick jag alla frågor jag hade hänvisade till min behandlande läkare, han jag träffat en gång och som ska sluta om en månad. Det känns väl inte sådär jättebra med att byta läkare precis nu när medicinbytet håller på, olika läkare brukar ju ha lite olika åsikter, tänk om jag måste byta medicin en gång till då. Strösselhjärnan skulle i allafall se till att jag skulle få meddelande om vem den nya läkaren blir, eller alltså vad den kommer heta. Alltså, om jag själv måste ringa till en ny läkare utan att ha sett människan förut kommer jag bryta ihop. Jag tycker det är asjobbigt att berätta om mig själv.

Det fattas väl bara nu att läkaren inte ringer mig på fredag! Håll alla tummar som går över att jag får telefonsamtal på fredag!!!!

Sen så blir jag ju apstressad över det här att helt plötsligt stå helt själv mot läskiga försäkringskassan just nu när de håller på att göra utredning om mig.

Efter detta möte med min behandlingsansvarige var jag helt söndergråten och helt skakig. Gick in på damrummet och såg att det går alldeles utmärkt att gråta bort Loreals beautytube-mascara. På med solglasögon och ut i gråvädret och känna mig udda och skakig. Det är en himla tur att det är automatväxel på Wilbur, annars hade jag faan inte kommit iväg från parkeringen för att jag skakade så, det var väldigt svårt att få i biljetten i automaten vid utfarten men som tur var så hade jag inga bilar bakom mig i kö.

Jag hade tänkt att handla i mataffären på vägen hem men det hoppade jag ju över. Hade även tänkt att åka förbi Mamma med papper från Fortum, det hoppade jag också över. Det räcker att Mamma ibland får höra hur dåligt jag mår, hon ska inte behöva träffa mig när det är katastrof i måendet om det går att undvika.

Istället så ringde jag syrran. Det är ju tur att hon förstår att dela med sig av roliga saker när det blir såhär. Hon var inte hemma och mitt i samtalet så tog hennes pengar på mobilen slut. Jag ringde upp och frågade om jag skulle sätta in pengar till henne, men det fick jag göra som jag ville det blev ju jag som betalade oavsett om jag ringde eller om jag satte in pengar till henne.

Syrran och Madeluttan var på landet och hade massor av åtaganden. Landets vatten frös sönder förut så det var ett evigt vattenhämtande där tydligen. Sen så skulle de få middagsgäster lite senare idag, till den middagen skulle de göra en stor sallad av tre små plommontomater, en bit paprika och två salladsblad! Japps, jag tror deras middag blir helt underbart bra, det brukar ju bli det!!!

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009