Kusinen har fått vandra vidare nu. När Mamma ringde och berättade det så kändes det ju inte kul, men det kändes lättare än igår när jag fick reda på hur han hade det då. Nu har han lugn och ro!

På eftermiddagen åkte jag hem till Mamma med utskrifterna på fotot som jag höll på med igår. Hon tyckte de var fina och tyckte inte att vi behöver lämna in fotot till någon fotograf.

Hos Mamma blev det fika och så kom vi fram till att jag inte behövde åka till affärn. Det som var akut var att diskmaskinstabletterna var slut här hemma. Jag fick två tabletter av Mamma och slapp på så vis att åka till affärn en fredag när folk fått barnbidrag.

Igårkväll så upptäckte jag igen att jag har så söta kompisar! Först så ville jag inte prata med någon men sent på kvällen så kände jag att jag var tvungen att prata med nån. C kom hem från jobbet precis i lagom tid för att prata. Jag fick fråga av mig, jag vet inte om jag fick speciellt vettiga svar men det gjorde liksom inget just då.

I samtalet så kom det fram att C inte hade en aning om vad VitaArkivet var. Jag berättade det och sa att han måste gå till en begravningsbyrå och hämta ett sånt och sen skriva i det. VitaArkivet är ett papper där man skriver in sina önskemål om sin begravning och lite runt omkring det och man kan även skriva om man har bankfack och vart man har sånt. Man planerar helt enkelt sin begravning och vad som händer efter den.

C gick ut och rökte och planerade sin begravning. Han ska ha ungefär som jag, det ska vara fest men man får gråta. Och det är ju så, man får faktiskt bestämma själv över sånt och de efterlevande kan ju liksom inte bara strunta i ens önskningar.

Dagens pekpinne: Om du inte har skrivit VitaArkivet så ska du snarast göra det! Inte vänta till sen utan göra det NU!!!

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009