Idag började dagen med att det var ett jäkla skrikande och stampande i golvet och smällande i dörrar hos grannen ovanför. Sonen i det hushållet bör vara tonåring nu men att jag ska behöva börja dan på det sättet tycker jag är förjäkligt.

Sen var det bara att göra sig iordning inför dagens huvudsakliga uppgift, jag har nämligen för länge sen och i ett svagt ögonblick lovat att vara Arlandataxi. Syrran och Izas matte åker idag till Thailand sörrni. Jag funderar nästan på att sluta skjutsa dom där två, förra gången de skulle iväg så hade vi fått på sommardäck på bilarna och jag fick hämta Cajan, som har året-runt-däck, för att kunna köra ut till Arlanda. Idag när jag klev ut genom porten så snöade det.

Vädret blev dock bättre så jag kan nog skjutsa brudarna även nästa år.

Mamma och jag hade planerat att sy ihop en dyna till kökssoffan på landet och sen äta middag. När jag ringde Mamma efter flygplatsutflykten så var hon jättelessen. Hennes kusin ligger på sjukhus och är väldigt dålig, klart hon blir orolig. Dessutom så har hon inte kunnat få tag på varken honom, om han nu är talbar, eller någon information om hur det ligger till. Sjukhussekretessen brukar jag tycka är bra men just idag så kändes den inte alls bra.

Jag var direkt inställd på att vi får väl åka till Uppsala och leta reda på honom men det ville inte Mamma, inte utan att först få veta vad som hänt.

Kusinen skulle in för att operera hjärtat, det är flera veckor sen han först började med det, nu har det tydligen tillstött en hel del komplikationer och han har fått åka mellan olika sjukhus och på sjukhuset har han pendlat mellan intensiven och vanlig avdelning. Som tur är så får tydligen kusin-grannen ringa och höra hur det är med honom, trots sekretessen så att Mamma pratar i första hand med henne.

Hur som helst så åkte jag över till Mamma och vi började med att sy överdraget till madrassen. Jag lyckades övertala Mamma om att vi skulle göra på mitt sätt, alltså att vi börjar och om det inte går som planerat så planerar vi om.

Det blev skitbra!!! Över förväntan och till och med petnogaMamma blev nöjd!!

Sen så började vi prata lite om ett gammalt fotografi på landet, så som det såg ut för lääänge sen. Fotot har vi fått låna och tanken med lånet har varit att vi lämnar in det för att få en kopia. Under tiden som gått så har jag funderat på om inte jag kan scanna in fotot och skriva ut det, jag fick ju en sån himlans fin skrivare i julklapp.

Tyvärr så ligger Mammas paket med fotopapper hemma hos MrT, men det är på gång hit. Men som vanligt när det gäller MrT så tar allt sån lååång tid. Istället kom Mamma på att vi struntar i honom och åker och köper mera fotopapper.

Det skulle vi göra nångång när jag hade tid tyckte Mamma så vi åkte ju självklart iväg och gjorde det efter maten.

Den utflykten resulterade i att jag satt vid datorn och scannade och skrev ut och fixad och donade hela kvällen. När klockan var runt åtta så ringde Mamma, då hade hon pratat med kusin-grannen. Inga vidare nyheter. Kusinen har haft massor av proppar i hjärnan, är helt förlamad och, som tur är, helt medvetslös. Personalen underlättar nu för honom för det är bara en tidsfråga innan det är slut.

Kusinen bor på föräldragården, motsvarande landet på min Mammas sida. Eftersom han inte har några speciellt nära släktingar så undrar jag vad som händer med den nu. Det är jättefint där och jag vill inte att den bara ska stå och förfalla.

Just nu känns det som att jag åker till Mamma imorron också.

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009