En dag med begravning på schemat.

Vi startade i god tid och blev ändå sena. Ståkkhålmstrafiken på morronkvisten är inte att leka med, det var den som tog all tid. En knapp kvarts tank i bilen och eftersom det blev lite bråttom så tänkte jag inte stanna och tanka, istället så fick Wilbur visa vad han går för. Tur att vi inte träffade på några poliser, då hade jag garanterat inte haft nåt körkort kvar.

När man gasar på i 160 så går det liiite mer bensin än vanligt och när vi hade typ två mil kvar så började tanklampan lysa. Då hade det alltså gått mycket soppa på vägen dit, hade jag kört mer normal hastighet så hade vi väl nästan kommit både dit och hem på kvarttanken. Jaha, lampan lyser, bäst att inte drämma till med så många kickdownar då.

Vi kom fram välbehållna men sena. På parkeringen vid kyrkan var det fullt med bilar så jag fick ställa Wilbur på gräsmattan men det gick ju bra. Alla hade gått in i kyrkan och själva begravningen hade börjat. Då hör jag Ivar i mitt huvud: Men det kan ni väl begripa att det tar längre tid än så från Stockholm. Allt sagt på ganska så bred Västeråsdialekt, heter det Västmanländska kanske?

Mamma höll ett litet tal när det var vår tur att gå fram till kistan och tacka och lägga blomma. Hon var så duktig att jag började gråta.

Sen skulle vi iväg på efterfikande, eller vad heter det man har efter begravning? Jag sa till en av Mammas kusiner att om vi inte kommer till stället vi skulle vara på inom rimlig tid så måste hon åka och hämta oss för då har vi fått soppatorsk. Bensinen räckte fram till macken, hela fyra liter kvar, det var ju luuugners!

På efterfikandet så var det tre fulla långbord och ett väldigt sorl låg som en matta över hela restaurangen. Trevligt mitt i allt. Det var många jag aldrig nånsin sett förr och det var många som inte träffats på flera år som träffades. Fullt tjatter.

Efter denna sammankomst så åkte vi till gården där Ivar bott hela livet. Det luktade precis som vanligt och alltså helt rätt. Så säger grannen, det var hon som släppte in oss, att hon har minsann vädrat men lukten försvinner inte. Jamen det SKA lukta såhär här sa jag.

När vi tittat på, för oss, viktiga saker så var det då dags för hemfärd. Vi räknade snabbt ut att vi skulle komma lagom till eftermiddagsrusningen i Ståkkhålm. Om man säger såhär, det gick mycket mindre soppa på hemvägen och vi slapp hamna i värstaste köerna trots att klockan var fem.

Nästan hemma hos Mamma så hamnade vi mitt i sandsopningen. Idag igen liksom! Undrar om det var samma killar i traktorerna idag som det var igår. Mamma blev lite konfunderad över sandsoparna och undrade hur många gator det egentligen finns i hennes lilla villaområde.

Trötta anlände vi hem och då var det dags för fotboll på tv. Bajen hade åkt till sydligare breddgrader för att besöka Helsingborg. Det började med en rätt trist första halvlek och såg inte nåt bättre ut när andra började. Det hela slutade med förlust 0-1. Ett plus för Helsingborg är i allafall att de denna säsong har namn på tröjorna.

Ännu tröttare efter matchen, och efter resultatet, så känns sängen nära!

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

Nanna, 6 år

"...fast jag tänker spara massor av pengar till det."

Kim, 6 år

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009