Torsdag

Jag överlevde middagen igår!!!

Katterna gillade våra hemgjorda, som vi trodde, hundgodisar. Nu alltså även kattgodis. Vi tvåbenta fick kassler med ris och sås med svarta trumpetsvampar. Gottigt
Sedan hade Grisen bestämt att det skulle ses fotboll, en träningslandskamp som jag inte var ett dugg road av. Istället för att se fotboll så började jag och hans son leka med datorn. Eller leka, vi gjorde bra saker. Grisen har alltid varit lite halvimpad av att jag skriver fort och med alla fingrarna på datorn. Det har han sagt till sina barn så hans son skulle mest se om det var sant. Oj vad fort du skriver var hans kommentar. Jag började visa sonen hur man gör när man ska lära sig att skriva med alla fingrar, trodde han skulle tycka det var skittrist, istället så är han intresserad och dessutom jätteduktig! Dottern hade sin speltimme så hon var inte med, men hon kan nog också lära sig fort.
Jag vet att jag själv fick häften med tangentbordsövningar av Mammas granne när jag var mindre, dessa fanns tyvärr inte kvar. Men, tekniken går ju framåt så jag hittade ett program med övningar i sig. Tyvärr så började jag titta på det igår när jag kom hem och var ju självklart absolut tvungen att kolla vad jag har för hastighet nuförtiden. 300 tecken per minut var väl inte så tokigt? Dessvärre så hade jag 163 tecken/minut också I snitt låg jag nog trots allt över 200 så jag känner mig väl lite nöjd ändå. Det var helt klart lättare när man började skriva ord och inte bara bokstavskombinationer. Men, hey, vem har bråttom

Jag blev faktiskt bara irriterad över en sak. Eller egentligen tyckte jag det var bra. Han hade köpt laddare till sin mobil men då i vanlig ordning "glömt" att berätta det.

På hemvägen märker jag att spolarvätskan i Cajan fryst lite. Kollar bagagen och hittar inget koncentrat så jag ringer lilla Mamma. Åker dit och fyller på lite koncentrerad spolarvätska i Cajan och i mig själv en underbart god nötkakamuffin!



citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

"Morfar tycker att det är bra att de sandar på vägen, för hans ben har liksom blivit lite tungrodda."
Gustav, 6 år

föregående dag
nästa dag


© Luran 2006