070225

Jag har gjort det! Jag har skrivit kommentarer på bloggar. Läsandet om att även andra får diagnosen utmattningsdepression fortsätter, Tyvärr så har jag inte hittat den där bloggen som kunde vara skriven av mig själv. Men letandet efter den har gjort att jag läst massor och nu även kommit till det att jag kommenterar.

Jag har under åren jag varit sjuk mötts av mycket skepsis och oförståelse. Själv har jag inte heller kunnat riktigt förklara och jag trodde att jag var ensam. Eller, man läser ju om att folk blir utbrända och att det är ett problem i samhället, men sen då. De enda jag har haft kontakt med som har varit drabbade är Lain och H. Där har jag fått och får lite stöd. Lain har bara varit sjukskriven på heltid ett litet tag och sen har hon kämpat och börjat jobba två och tre timmar nästan direkt, men ändå har hon haft liknande symptom som jag. Fattar inte hur hon klarat det där med att börja jobba så snabbt, men hon fixade det.

När jag läser alla bloggar så blir jag ju ännu mer upprörd över f-kassan. Eftersom det är många som har problem så måste faan f-kassa-handläggarna få lära sig nåt om det. De handläggare jag har haft verkar tro att om de stressar mig med att skicka papper och gå på möten så blir jag frisk, det är ju helt fel, jag kollapsar istället. Det står mycket i tidningar om hur folk blir kränkta av än det ena och än det andra, ingenstans har jag läst att nån blivit kränkt av f-kassan. Jag tycker det är väldigt kränkande att bli ifrågasatt när man svart på vitt har diagnoser från läkare. Dessutom deras egna läkare. Som handläggarkärringen jag hade för nåt år sen. Hon tvärvägrade att ha möte med min arbetsgivare för att arbetsträning inte var aktuellt just då, det resulterade i att jag fick sparken av personliga skäl från mitt jobb. Keep up the good work f-kassan!!!

Även läkare borde lära sig mer om detta. Tänk den läkaren jag gick till för att få förlängt sjukintyg när jag hade som ondast i axeln, hon sjukskrev mig i två veckor för ont i axeln

Läkare måste väl förstå varför man är sjukskriven? Att min onda axel ställde till det just då var ju bara otur mitt i mitt tillfrisknande. Det gjorde ju att jag fick hålla på att bråka ännu mer med f-kassan och låg helt utslagen i tre dagar efter det. F-kassan satte in värsta kontrollen på mig då eftersom jag så länge haft diagnosen depression och sömnstörning och helt plötsligt skickar in ett intyg med diagnosen ont i axeln.

Efter att jag suttit och retat upp mig på denna jäkla f-kassa så skulle jag och Grisen

träffas. Vi hade bestämt att äta lite och se Melodifestival. Tror ni jag kunde koncentrera mig då? Självklart inte, hela tiden snurrade tankar om alla bloggar och f-kassan i mitt huvud. Och även lite tankar om källaren och Folksam var med och snurrade. Måste ringa dit, måste är inget bra ord i min värld.

Till middag blev det mexikansksvensk lasange. Eller enchiladas möter lasange. Tortillas istället för pastaplattor i allafall. Gottigt

"Min pappa har haft två genomsnittsfamiljer, han. På ett sätt är jag den minsta. Och så finns den största, som är över arton år, och i mellantiden finns två andra. En är min bror och en är en syster till honom som är arton."


föregående dag		nästa dag