

Måndag
Usch! Igår när Grisen
äntligen gick upp så blev allt bara fel. Vad jag än sa eller gjorde så
verkade det fel. Vad gör man?
Ska jag ge upp det eller ska jag inte? Det känns liksom så jobbigt nu. I lördags var första gången
vi träffades själva på hur länge som helst. Redan när vi gick och la oss så kände jag en stress som gjorde att jag blev irriterad,
både på mig själv och honom, blev inte ens lite hångel

Nu blir det till att ligga lågt
på Grisfronten ett tag, förmodligen för låååång tid om inte för alltid. Han orkar inte längre. Det är inte klokt att min sjukdom
ställer till det såhär. Jag tycker om honom och han tycker om mig men jag är så personlighetsförändrad efter att jag slutade med
medicinerna att vi knappt kan prata med varann. I och för sig så tror jag att hans stressnivå är på nästan max också, han är enormt
stressad över sin ekonomi och att han inte har något jobb.
Jag känner mig helt tom nu. Har gråtit i ett dygn. Spytt som
en räv. Sovit noll.
Som tur var så ringde jag H, skulle bara kolla så hon inte skulle missa matchen som gick på tv. Det
slutade med att vi pratade under hela matchen. Om allt och inget och om sjukdom och glädje. Tack H!

Den nya kanalen som startat, Kanal9, är lite svår att få till här. Jag sökte och sökte igår, jag ville se fotbollsmatchen som
skulle visas. Bra kanal som börjar sin sändning med en Bajen-match
Till slut så visade det
sig att jag faktiskt haft kanalen hela tiden

Bara det att i min kanallista så heter den inte Kanal9
utan One Television. Hur fasen ska man veta sånt liksom?
citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":
"Min pappa är inte snäll mot mig. När han inte är snäll vill jag inte tala med honom. Han är väldigt osnäll om
jag inte orkar sova."
Mira, 6 år
© Luran 2006