Idag kan man tro att vi har kokat gevaliakaffe, vi fick oväntat besök!

Vi hade varit en prommis ner till sjön. Hela sjön var spegelblank och det var så himla fint. Iza tjuvbadade bara benen som tur var. På väg tillbaka så ska jag gå på dass och syrran ska hämta potatis i källaren. När jag sitter på dass så hör jag syrran ropa att vi fått en jakthund. Ta in Iza vrålar jag tillbaka och kniper av själva kissningen. När jag kom ut visade det sig att jakthunden vi fått var en trevlig prick men hon kunde inte sitta, men det gjorde ingenting för hon var så söt.

Hunden hade telefonnummer på sig så vi försökte ringa men där var bara mobilsvar. Vad ska vi göra? Iza är inte så förtjust i andra hundtjejer så hon fick vara inne. Vi ville inte bara släppa vår lilla besökare hur som helst. Då ringer vi till några av världens bästa bekantingar på byn, där svarar deras son som väl flyttat hemifrån för väldigt länge sen, jaja, jag frågade honom vad sjutton vi skulle göra. Tyvärr så var namnet på ägaren till jaktisen inte bekant för någon där.

Syrran går in för att underhålla Iza lite och jag gick omkring med jaktisen ute. Jag frågade hunden om hon tyckte att vi skulle prova att ringa husse igen. Det såg ut som att hon tyckte det så då ringde jag igen, och fick svar! Då visar det sig att jag hör deras bil och så kommer två stycken och hämtar henne. Hunden såg inte så glad ut och ville inte gå in i bilen, men i övrigt så gick ju allting bra!

citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2007