Idag stod blodgivning på schemat.

Det gick väl sådär. Jag har inte vågat åka dit själv efter att en av sköterskorna misslyckats att sticka syrran 3 gånger av 3 möjliga. Syrran har knarkarådror och är lätt att sticka och jag har svåra ådror och är dessutom spruträdd. Vi sa det idag när vi stod vid incheckningen att vi inte ville att hon som missat på syrran skulle sticka oss idag.

När jag sen ligger på en sån där brits och en sköterska ska sticka mig så säger hon: Oj, jag tror ditt kärl gick sönder. Då blev ju jag, om möjligt, ännu mer orolig, så jag sa till personalen att nu får jag lite ont i magen. Hon som stack höll på att fixa och sa några gånger till att mitt kärl har gått sönder och att det rinner på dåligt. Jag kände mig väldigt mycket lugnare liksom. Helt plötsligt så känner jag att blodtrycket sjunker så jag säger det, då börjar hon prata ännu mer om mitt spruckna kärl och jag börjar kallsvettas.

Det blev så att påsen inte blev full men bättre lite än inget. Nästa gång ska jag göra nya försök, en BigMac-meny innan och så ska jag säga till att jag vill ha en värmepåse att hålla i. Skam den som ger sig!

Ni vet väl det att om alla som kan ge blod gör det en gång i sitt liv så klarar svenska sjukvården sitt behov av blod! Sen finns det ju några som inte kan ge blod av en eller annan anledning, om man äter cellgifter så är det till exempel inte så lämpligt och sen kan man ha för tunna kärl för att kunna ge också. Det är därför jag försöker ge flera gånger så att det täcks upp för de som inte kan lämna. Så, iväg och ge blod med er nu!!! Länk om hur och var finns på länksidan.

Efter detta äventyr så åkte vi hem till Mamma och fikade. SötMamma hade bakat semlor, sååå gottigt!!! Hemgjorda är mycket bättre än köpta, på köpesemlor tycker jag att locket är godast men på hemgjorda är allt gott. Vi började fundera när vi ska åka till landet och insåg att vi kunde välja på en vecka i mars och sen var inte syrran ledig förräns i maj igen. Mamma vill också följa med, hon har tänkt att köket ska tömmas och att snickarn ska lägga nytt golv där, känns som att vi kanske kan fixa det utan att Mamma behöver hjälpa till med att släpa möbler liksom.

Jag och syrran är faktiskt ganska rädda om vår Mamma och tycker att hon ska ta det lugners, speciellt nu då när hon fått diagnosen Polymyalgia reumatika. För lääänge sen så drabbades min Pappa av det och det tog en himlans tid att bli bra från det. Man får jäkligt ont i kroppen av det. Kortison är det man får mot det så nu hoppas jag att Mamma ska börja må bättre.

Hur det än blir med landetfarandet så blir det väl som vanligt en hel del sträckor tur och retur dit även i år.

citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008