Jag tror att projektet rädda-Filurans-sexliv är avslutat. Celibat är det som gäller!

I onsdags så frågade jag MrT om det var nåt med hans ungar till helgen. Idag säger han: Min dotter fyller år idag, det hade jag glömt.

Efter denna öppning på dagen så kände jag mig lite nere. Depression + ortros + avvisad av kille är ingen riktigt bra kombination. Som tur var fanns Plumse och JPH där och kunde muntra upp mig lite. Den här tiden med knät har väl inte direkt påverkat mig väl. Först så har ju allt som i vanliga fall är jobbigt blivit 34 gånger värre, typ gå och handla och sånt. Dessutom så har de här värktabletterna jag fått för knät varit en ren katastrof för min mage, många paket Pepcid har det gått åt.

Sammanfattning av läget: Jag vill dö!

Eller, egentligen så vill jag:
steg 1 - bli bra i knät
steg 2 - börja må bättre
steg 3 - bli helt frisk och börja jobba

Det här med mitt sociala liv på tu-man-hand borde jag väl ta tag i också, men jag klarar inte det. Träffa nya människor är bland det jobbigaste jag vet just nu, och det här med att träffa folk över huvud taget är jobbigt nu. Kunde jag få den biten att fungera kanske resten skulle bli något lättare, i allafall steg 2, jag är ju en social människa som gillar att träffa folk egentligen.

Nu skulle det kännas himla bra att gå och lägga sig och sen vakna upp om sju veckor med ett knä som inte gör ont och fungerar! Det här innebär ju tyvärr att jag inte går på kalas med systersonen.

citat från "gamla tanter lägger inte ägg":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008