Igår började jag och Cam att prata om att gå ut. Kom in på ämnet vakter och spann vidare med kockar och kom då in på det här med vad vi sprungit på för ställen. Det visade sig att vi gått på många ställen under samma tid. Lite synd att vi inte lärde känna varann redan då. Det blev många skratt och ååååh och oooooh under vår konversation, helt sjukt att vi varit på samma ställen samtidigt så pass mycket.

Tydligen så har pappan till Cams barn jobbat på Cityhallen i en position som gör att jag är nästan tvärsäker på att jag skrikit och pratat med killen. KoolKat, när det låg nere på BirgerJarlsgatan har vi tydligen varit på samtidigt också, mååånga gånger, där sprang vi ju nästan varje helg.

På den tiden, mitten på 90-talet, sprang jag ute på ställen betydligt mer än vad jag gör nu. Kanske också tidigare på 90-talet? Ack så lätt man glömmer och vilken tur att jag då har JPH som är både hemskt läskig och jäkligt bra på att komma ihåg vad som skedde när. JPH relaterar ofta händelser till musik och han har ofta benkoll på vilka låtar som kom vilket år också. En låt från -92, tror jag, är To Be With You, MrBig hette gruppen, och det är min och JPHs låt, jaa, man kan ha en låt även fast man aldrig varit ihop.

Efter denna nostalgikick så åkte jag till Mamma och klippte gräs. Mamma fick klippa mellan vinbärsbuskarna för jag klarade inte att dra gräsklipparn bakåt, helt sjukt, det gick ju så bra framåt. Dumma knä! När gräsmattan var klar och vi höll på att ställa in gräsklipparen i boden så ringde en LO-jurist till mig. Det samtalet tog lååång tid, vi hade tänkt topdressa gräsmattan också men bara för samtalet så hann vi inte med det.

Varför ringer nu en sån människa till mig? Jo, förut när jag jobbade i chokladfabriken så fick mååånga människor sparken på grund av arbetsbrist. När det sedan behövdes personal igen så var chokladfabrikens ledning så fräcka att en lista, med folk som de ville ha tillbaka, skickades till ett bemanningsföretag och nu är många tillbaka på samma jobb men via bemanningsföretag och med lägre lön. Facket tycker då att ajabaja, så får man inte göra!
Jag, som vid tillfället var sjukskriven och höll på att arbetsträna, blev absolut inte tillfrågad om jag ville komma tillbaka. Sånt kan man väl förstå, företag vill bara ha personal som jobbar hela tiden. Men, jag var ju helt överlägset bra på mitt jobb och hade en grym kompetens när det gällde att göra diverse olika arbetsuppgifter i chokladfabriken, men chokladfabrikens ledning hävdar att jag inte klarar jobbet! Jag tror att om jag fått fortsätta min arbetsträning istället för att få sparken så hade jag nog jobbat idag.

Framemot kvällen så pratade jag med Lund, hon har också jobbat i chokladfabriken. Gud vad mycket vi faktiskt har gjort där och vad mycket minnen vi har från den tiden. Vi insåg att vi sysslat med de mest varierande arbetsuppgifter, från smörsmältning till påspackning. Under åren i fabriken så har vi inte bara gjort vettiga jobb, tänk när vi skulle tejpa ihop två chokladkakor med två klisterlappar och sen packa tillbaka i kartongerna fast på ett annat sätt. Jaa, det är lika sjukt som det låter, värsta terapijobbet liksom.

En hel del andra konstiga ompackningar har vi också gjort. När det står pallar i affären där det är, hmmm, om jag minns rätt alltså, japp, coco, brejk, de pallarna packas alltså förhand. Man står och öppnar alla kartongerna och packar ner i stooora kartonger, kartongerna är lika stora som en halv sj-pall. Tungt och tråkigt. Toblerone har vi också packat om, ta upp från en låda och trycka ner i andra lådor för att det ska se fint ut i affären. Men å andra sidan så om man gjorde sån där tråkig ompackning tillsammans med roliga människor så var det riktigt trivsamt. Lund och jag kom på att vi faktiskt kan sakna vårt fabriksjobb ibland och då saknar vi den sociala biten, det var en väldig sammanhållning i olika grupper och svårt att byta grupp. Edna, en till kompis som jobbat i chokladfabriken alltså, och jag saknar mest matrasterna.

Usch, nu känner jag mig jäääääkligt gammal, det är ju två evigheter sen allt det här hände.

Några favvisscener i De Fördömdas Tempel hade jag glömt. När de sitter vid lägerelden och tjejen bråkar med elefantsnabeln och till slut tappar tålamodet och sliter tag i den och det inte längre är en snabel utan en orm. Ormar som är Indys favoritdjur. Och strax innan det sitter Indy och Shorty och spelar kort och Shorty blir galen på att Indy fuskar.
Sen när de kommer till Pankot-palace och ska äta aphjärna, och senare på kvällen när Indy ordnat en tallrik frukt. Jag gillar verkligen Indiana Jones!! Och nästa fredag blir det en dos Indy till.

Kommentarer om ovanstående kan lämnas på Filurans kajplats.

citat från "gamla tanter lägger inte ägg":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008