För att känna mig mindre gammal så slet jag igår ut hojen! Äääääntligen!!!! Jag åkte som vanligt till kyrkogården så att Pappa inte kan missa att jag tagit ut hojen. Det var bara lycka ända tills jag märkte att den ställningen man sitter i på hojen inte är så vidare värst bra för ett skadat knä. Turen blev därför inte så lång. När jag sen skulle backa ner den i garaget så blev det problem, fasen vad ont knät gjorde då, nästan så tårarna kom, tur jag hade solglasögon.

Efter hojturen hade jag tänkt att vi skulle trädgårda lite och topdressa gräsmattan. En säck slängdes ut och sen var jag helt matt och ville bara åka hem. Vi insåg också att tre säckar topdressjox inte räcker på långa vägar utan att vi nog måste införskaffa minst tre till. Det fick bli en annan dag för igår vilade jag bara på soffan och hoppades på att knäontet skulle gå över fort.

När jag låg på soffan och nästansov ringde MrT och frågade om jag skulle komma över. Eftersom jag var lite yrvaken så bad jag att få återkomma i ämnet. När jag hade vaknat till ordentligt så insåg jag att mitt knä förmodligen inte skulle palla att gå alla trapporna upp till MrTs lägenhet, han bor högst upp utan hiss. Trots att viljan fanns så insåg jag att det inte skulle gå bra, jag som brukar bara agera efter viljan.

Lite senare igårkväll så kände jag att det där med att stanna hemma var helt rätt beslut. Jag hade så himlans ont i knät och blev helt slut, låg i sängen halv tio. Lyckades somna i allafall innan elva bara för att vakna vid ett och ha så jädra ont.

Vad ska man göra idag då? Solen skiner och jag vill ingenting mer än att slippa knäontet. Alternativ saknas. En kall öl på en uteservering vore inte helt fel.

Kommentarer om ovanstående kan lämnas på Filurans kajplats.

citat från "gamla tanter lägger inte ägg":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008