Jag glömde helt bort att berätta en kul anekdot från gårdagen. Jo, igår åkte jag då tunnelsnöret in till byn. Kollade noga innan jag gick hemifrån att jag hade med mig stämpelremsan och pappret jag behöver för att få åka på halvt pris. Kommer till spärren och han i luckan bara tittar på mig och säger att den där remsan gäller inte. Jag hade alltså en långremsa som det var stämplat två rutor på och en massa tomma rutor kvar. Dumma gubbe var min första tanke, det är säkert för det är en halvprisremsa. Men, se det var det inte. Gubben i luckan upplyser mig om att SL nu har nya biljetter, meh, hur ska jag veta sånt liksom? Sen tittar han på den enda stämpeln som är på remsan och så frågar han med ett leende: Du åker inte tunnelbana så ofta va? Han hade så rätt, så rätt! Snäll som han var så upplyste han mig om att det gick att lösa in gamla stämpelremsor på SL-center, min kommentar: Ehhh, SL-center???

Jaa, jag är en mycket flitig nyttjare av Stockholms kommunala transportsystem.

Igår så åkte jag till T och vi såg på Indy. Han har en hörnsoffa, inget fel i det, men, den har tappat två ben eller om det är fler. Detta faktum har gjort att hela soffan har säckat ihop och blivit lite lägre. Det gick bra att sätta sig ner men sen att ta sig upp var ett väldans problem, mitt knä ville inte. MrT bara skrattade åt mig och jag blev nästan lite lessen för det, jag hade ju svinont.

Imorse så blev jag väckt av hans telefon som ringde innan 8!!! Hade svårt att somna om men lyckades till slut, bara för att bli väckt av telefonen igen lite senare. När jag sen fick liv i T så går han upp för att fixa kaffe, jag ropar på honom, men han hör ju förståss inte (hörselskadad), så jag ringer honom. Ber om sällskap i sovrummet och han kommer in och jag får en kram och sen skulle jag minsann gå upp och dricka kaffe, det var inte alls det jag hade tänkt mig när jag ringde. Helt andra aktiviteter fanns i mitt huvud.

Det gjorde att jag kände mig så fel och ivägen och bara fel helt enkelt. Så, jag pratade lite med Cam om min ångest och sen så packade jag ihop mina saker och åkte hem, T blev lite chockad över mitt plötsliga avsked. Vi skulle höras senare under dan så jag tänkte väl att han skulle höra av sig, det var ändå han som hade tid att passa idag liksom. Jag hörde inte nåt och sen blev klockan sju, det var då det där spelet skulle starta. Anledningen att vi skulle höras var att jag behövde lite hjälp med att montera saker i min lägenhet, jag kan fortfarande inte klättra på stege med mitt knä och okej att jag är lång men jag är inte två meter.

Kommentarer om ovanstående kan lämnas på Filurans kajplats. Länken öppnas som vanligt i nytt fönster/flik.

citat från "gamla tanter lägger inte ägg":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008