Det ena leder till det andra och det är inte alltid självklart hur. Jag har numera ingen pysselkille utan en strösselhjärna som jag träffar ibland. En av mina kompisar som jag bara träffar några gånger om året kom på det igår, vi började nämligen fundera på om vi är kompisar eller inte efter strösselhjärnans uttalande, eller gjorde vi det egentligen, vi pratade ju via msn.

Syrran tror att strösselhjärnan inte fått nåt på länge, jag vet inte hur det ligger till med det.

Igår så åkte jag till självscanningsaffären och inhandlade en hylla till badrummet så att jag kan ha en egen hylla utan att inkräkta på T-familjens utrymme. Planen var god men när det väl kom på plats var idén inte riktigt lika bra, jag fick tejpa fast hyllan för att den inte skulle tippa. Kanske att jag måste kompletteringshandla en annan hyllvariant idag, man vet aldrig.

Detta med att handla hyllor kanske är ett utslag av shoppa-bort-din-ångest-med-Varg. Vi har shoppat bort vår ångest ett flertal gånger, bland annat så var vi och ångestshoppade en stereo till mig en gång, det fungerade väl sådär mot ångesten och det sved lite i plånboken. En positiv sak av den shoppingen är att jag faktiskt har en radio som nästan fungerar hemma och det fortfarande efter ungefär 10 år.

Idag blev det utflykt till sjukhuset tillsammans med syrran. Blodgivning stod på programmet. Eftersom min kropp har lite svårt att lämna ifrån sig blod för att jag är lite spruträdd så skulle jag prova en ny taktik, äta på McD innan. Varför? Jo, för några år sedan så rekommenderade en piercare att äta skrovmål på McD innan piercing om man var rädd och hade lätt att svimma. Så på vägen till sjukhuset så klämde jag i mig en BigMac-meny. Härrejösses vad mätt jag blev! Men blod gav jag med en väldig fart! Tänk att man kan bli så glad över att kunna ge bort nåt va?

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008