Det här med msn är både kul, praktiskt och lite läskigt. Igår fick jag en förfrågan från nån mr_brooks, i vanliga fall trycker jag bara bort sånt men eftersom jag inte hade nåt för mig förutom att lyssna på bilandet här i huset så accepterade jag. Det visade sig att det var Mackan som bytt msn-adress. Vi har väl inte pratat på år och dar så det blev en trevlig pratstund. Mackan, han heter inte alls så, kallar sig inte ens så på nätet, men han hade sånt himla svårt nick förut att jag döpte om honom. Det blev lite kul när vi träffades första gången.

Har även pratat med MrT, det verkade så himla svårt för honom att få hit nycklarna att jag var tvungen att fråga om nåt var problem. Inga problem sa han och så skulle han åka hit med nycklarna för han skulle ändå ut och lägga på ett brev. Under vårt samtal fick jag reda på nåt som jag faktiskt redan visste, killen vill inte vara 50 utan 25. Hans sons lärare hade hört av sig till honom och frågat varför sonen gick till skolan utan strumpor. Ja, jag säger då det, 25 och inte en dag äldre, ansvar, vad är det?

Idag har jag börjat på ångestskolan. Den börjar tidigt på dagen och det är inte min bästa tid. Tvingade mig upp och åkte iväg. Det är vägarbeten och korkskallar ute på mornarna, det tog dubbelt så lång tid mot vad det brukar göra att åka dit. När jag kom fram var jag helt stressad, svettig och hade en puls på ungefär 240. Bra förutsättningar!

För säkerhets skulle så sker denna skola i grupp med ett gäng okända människor.

De okända människorna visade sig vara bara tjejer. En sak som "lärarna" berättade är att det oftast är människor med höga krav på sig själva som drabbas av ångest. Jag tror det är nån form av duktiga-flickan-syndrom bara för det jag. Det kändes i allafall rätt bra att höra att mina upplevelser inte är unika utan att övriga kände på snarlika sätt, vi fick skriva upp på svarta tavlan vad ångest är.

Eftersom jag kände att det kunde bli lite halvjobbigt med det här redan igår och att jag kanske skulle vara tvungen att shoppa bort min ångest efteråt så var jag på banken igår och kollade saldot. Vilken himla tur, jag hade räkningar på mer än vad som fanns på kontot och inte en spänn att betala varken skola eller shopping med. En överföring ordnade dock detta. Förmodligen hade jag väl brytit ihop totalt om jag stått med mitt kort och fått köp ej godkänt.

Jag shoppade bort min ångest genom att inhandla 9 flaskor cola, 2-liters, för 99 spänn! Riktigt bra pris tycker jag dårå, kändes bra att få göra ett klipp efter chockstarten på dagen.

Det känns som att jag skulle behöva lite lugn och ro i mitt liv, stabilitet. På vilket sätt det blir stabilt spelar ingen roll, bara det inte ändrar sig från dag till dag hela tiden. Är det okej att gå i ide?

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "gud som haver barnen kär har du någon ull":

föregående dag		nästa dag

© Luran 2008