Idag var det alltså besök hos pysselkillen med läkare närvarande. Det gick ju helt åt helvete! Eftersom jag inte sovit ordentligt på en månad så var jag helt slut och jättekänslig, dessutom väldigt fundersam på pysselkillen. Han har ju sagt att han ska hjälpa mig med kontakten med f-kassan och sen då i december när jag fick reda på allt det här om att jag skulle skicka in papper till f-kassan senast i januari och han inte hade en aning så började jag ju undra vad faan han vet egentligen.

Jag hade till och med funderat på att ta med mig en hjälp-person till dagens besök. Det skulle då vara syrran, men hon jobbade måndag och tisdag och sov ju vid tiden för besöket. Hon hade behövts!

För att förbereda mig inför idag så tog jag i söndags en massa rosa Theralentabletter. På mig fungerar de pillrena så att jag faktiskt brukar sova men blir väldigt baktrött. Jag sov mellan söndag och måndag och var superjättetröttseg hela igår och trodde att jag lätt skulle somna. Det var bara en tro för jag var vaken hela natten och fick inte sova nåt, allt för att jag skulle vara utvilad och avspänd till läkarbesöket.

Eftersom jag var så himla spänd så hann jag knappt sätta mig i stolen innan jag bröt ihop helt. Precis hur pinsamt som helst och extra pinsamt eftersom läkaren, som jag aldrig nånsin sett, var där. Det är ju så att jag vill visa upp en glad Filuran för alla!

Pysselkillen satt och sa att det var ingen brådska och att vi har massor med tid på oss. Nu vet inte jag hur vanliga människor tycker men jag tycker inte att det är massor av tid när f-kassan ska ha in alla papper innan slutet på januari. Han sa också att det händer så mycket runt mig, med sabbat knä som tar tid och ett stambyte som tar lång tid, att allt drar ut på tiden. Jag trodde liksom att det var för att jag inte klarar av såna saker som han han ska hjälpa mig. Jag blir ju superstressad när jag har mer än två-tre saker inbokade på en vecka och när jag blir stressad så blir det kaos med allt, jag sover inte och magen pajjar ihop totalt.

Läkaren berättade om hur man skulle kunna ändra medicineringen. Det fanns många alternativ. Jag förstod inte nåt eftersom att pysselkillen har sagt att alla preparat är lika och inte hjälper mig. Av mig själv har jag fått reda på att de flesta som är sjuka får byta preparat och det ibland blir bättre och ibland sämre och om det blir sämre så provas nåt annat. Min pysselkille har sagt att det inte är så.

Hur som helst. Läkaren tyckte att jag själv hade ganska bra förslag på medicinbyte och han lovade att om det inte blir bättre så är inte det sista chansen utan det finns en hel del alternativ att prova. Det kändes ju ganska bra. Läkaren sa också att han skulle ringa mig innan veckan är slut för att berätta precis hur jag ska göra med medusinerna. Hoppas han gör det och att det inte dröjer ännu ett halvår innan jag får kontakt med honom.

Jag tror jag vill ha mer kontakt med den där läkaren. Vad han sa idag gjorde mig optimistisk inför framtiden! Det finns hjälp att få och det är inte kört på medicinhjälpfronten. Så nu får ni alla hålla alla tummar som går för att det här ska bli bra!

Jag behöver väl inte ens säga att jag nu är helt slut va?

Jag vill vara normal och klara av ett normalt liv! Är det för mycket begärt va? VAVA?

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009