Jag kom iväg till skolan!

Jag, the bilberoende, åkte buss till skolan. Det visade sig att jag inte åkt den bussen på minst 20 år. Jag har sett att det byggs nåt alldeles infernaliskt där bussen brukar stanna, men när jag kom fram så märkte jag att det var ännu mer än jag sett. Sen skulle jag då leta mig fram till skolan, den har flyttat och befinner sig på annan adress under sommaren. Efter att ha virrat runt en stund så kom jag till slut till rätt ställe!

Väl där så frågar jag min handledare om vi skulle göra sån där planering med nu, delmål och slutmål. Fick ett papper och satte mig för att fylla i det. Då känner jag att det är för mycket. Tårarna börjar strömma och näsan rinner ännu mer.

Min handledare kom fram till mig och undrade hur det var. Det var ju inget vidare och jag berättade hur stressad jag blivit av samtalet med henne. Det visade sig att jag inte tagit in allt hon sagt bara för jag blivit så stressad.

Jag hade tydligen missuppfattat allt med schemat också. Ja, eller inte allt men mycket. Jag har ju trott att detta med kurserna nu under sommaren bara är då, så var det inte, men min handledare hade tagit förgivet att de kurserna inte var nåt för mig, hon trodde att jag kunde sånt redan. Nu när jag inte kan det så finns liksom de kurserna hela tiden där, alltså även på höstschemat.

Hon som jobbar där, hon som är nån form av projektansvarig, tillkallades. F-kassan har ju bestämt att vi inte får ha någon semester i sommar. Men, när hon såg hur jag mådde så visade det sig att jag faktiskt får åka till landet ett par veckor.

Tänk om jag hade fått allt det här förklarat för mig ordentligt från början, då hade jag sluppit minst två grymt jobbiga dygn.

Nu ska jag dit imorron bitti också. Vi får se hur det går. Det kan ju knappast gå sämre än idag.

Sen skulle jag då hem också. Det var ju inte så fiffigt att man kunde ta bussen tillbaka från samma ställe där man klev av. Nä, det hade ju varit alldeles för enkelt.

Som tur var så hittade jag en jättesnäll spärrvakt. Jag lovar att han hade gått med mig till bussen om jag bett honom! Tänk va, jag har alltid tyckt att spärrvakter alltid är sura. Han var verkligen ett undantag från det!

Busschaffisen som körde bussen hem var nog sommarvikarie. Man skulle behövt njurbälte! Alla trottoarkanter som kom i hans väg körde han på, fanns det en grop i gatan så körde han ner i den. Jaha, där satt jag och koncentrerade mig på att inte ramla av sätet och att inte kräkas.

Jag kom hem utan missöden som tur var.

Sen när jag var hemma så upptäckte jag att jag inte hade några stämplar kvar på stämpelremsan. Gissa om det kändes döjobbigt att gå ner till centrum för att köpa en. Ja, precis döjobbigt och lite till.

Inte nog med det, jag hade en sak till som jag faktiskt måste göra. Ringa till min läkare. När jag var på apoteket senast så fick jag veta att förpackningsstorleken hon skrivit ut, som jag också har just nu, inte går att få tag på längre. Det är lite viktigt att man tar sin dagliga dos av medusinen jag äter. Jag hade grymma diskussioner med mig själv innan jag äntligen tog mig för att ringa. Killen jag fick prata med var riktigt trevlig och efteråt kändes det som att jag oroat mig för samtalet helt i onödan.

Nu väntar jag på att läkaren ska ringa upp mig.

Undrar just om detta med att gå till centrum och handla stämpelremsa och att ringa för att meddela läkaren räknas som aktivitet på skolan? För då ligger jag ju helt klart bra till, fyra timmar för att få det gjort. Jaa, om jag varit frisk hade det förmodligen varit klart på mindre än en halvtimme. Vi får se hur det blir.

Efter allt detta så tog jag Vargs visdomsord på allvar. Shoppa bort din ångest! Japps, jag klickade hem trosor och t-shirtar för 2000 spänn! Vet inte om jag blev av med min ångest, kanske snarare skapade lite ångest över hur jag ska kunna betala kalaset. Jag beställde i allafall inget onödigt utan sånt som jag verkligen behöver. Jag uppdaterar min låda med trosor alldeles för sällan nu för tiden! T-shirtarna är långärmade som jag behöver när det är sol, jag bränner mig precis hur lätt som helst!

Jag tror jag skulle behöva åka till Cesars hundcenter. Både Cesar och hundarna har den energin som jag behöver. Det är allafall vad jag tror!!! Cesar!

Och till sist. Dagen var jävligt jobbig med bryt på skolan och så, egentligen vill jag ju inte att nån ska veta att jag mår så dåligt, men samtidigt så skulle det kanske vara bra om F-kassan fick reda på hur jag mår och reagerar. Men, jag tänker då inte ge mig i kast med att ringa till F-kassa-handläggaren för att berätta det. Nån som känner sig frivillig att ringa och berätta för henne?

Kommentarer till ovanstående kan lämnas i Gästboken

citat från "barns tankar om kärlek":

föregående dag		nästa dag

© filuran 2009